gammelgaming: Battle Ships (c64)

Sänka fartyg har en lång historia och paralleller kan dras från flera olika spel som spelades under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet, bland annat L'Attaque som var populärt i Frankrike under första världskriget. Den första kommersiella utgåvan släpptes i USA 1931 under namnet Salvo. Även i Sverige har det getts ut under olika namn, som kryssarspelet, sjökrigsspelet och sänka skepp.

Som dataspel var sänka fartyg tidigt ute, enligt wikipedia var en av de första versionerna programmerad 1979 för Z80 Compucolor, en för mig halt okänd dator. Och det finns många andra versioner, men av dem jag spelat är Battle Ships utgivet av Encore 1987 till Commodore 64 det bästa.

I grund och botten är det samma spel som det klassiska, trots den målande inledningen i manualen: Den kalla morgonluften kyler ända in i märgen när du, amiral över ditt lands flotta, blickar ut från bryggan in i den täta dimbanken som ligger över havsytan. "Var är de?" frågar du dig själv med den plötsliga insikten att du ensam måste söka upp och förgöra fiendens flotta innan de hittar din. Har du modet att anta den ultimata marina utmaningen och föra segern hem till ditt land?

Loading srceen

På spelplanen syns ingen dimma, men precis som i originalet ska man placera ut sina skepp på ett rutnät och därefter sänka sin motståndares flotta genom att ange den ruta man skjuter mot. Skillnaden är det stora antalet rutor i dataspelet. Vanligtvis är rutnätet 10x10 vilket ger 100 rutor, men här är det istället 20x20. Alltså har man 400 rutor att välja mellan trots att antalet fartyg är detsamma i båda versionerna, fem stycken. Sannolikheten att träffa minskar således dramatiskt.

När jag spelade som barn fick man skjuta ett skott per omgång genom att ange ruta, exempelvis D5, varpå motståndaren informerade mig om det var träff eller bom. Här får man inledningsvis 20 skott, fyra per fartyg. Således får man färre skott till sitt förfogande ju fler fartyg man förlorar. Men inledningsvis - innan man börjar förlora sina skepp - kan man ändå täcka en relativt stor yta. Det går att spela med ett skott i taget också, men det skulle ta oändligt långt tid och inget jag testat.

Utplacering av skepp i spelets inledning

Man kan vara en eller två spelare, men som alltid är det är förstås roligare om man har en verklig motspelare istället för datorn. När man placerar ut sina båtar får den andra spelaren blunda (eller lämna rummet om man inte litar på varann) men när väl spelet börjat behöver ingen titta bort.

Varje omgång börjar med att den spelare som står på tur kryssar för de rutor han eller hon vill beskjuta (20 till 4 beroende på hur många skepp man har till sitt förfogande) och när det är klart ändras vyn. Istället för rutnätet ser man fören på ett stridsfartyg som avlossar skott, samtidigt som det kommer en strid ström med lågt flygande fiendeplan som släpper bomber för att sedan snabbt vända tillbaka hem. På sidan av skärmen avbildas de fem fartygen man försöker sänka. Får man in en träff ser man en explosion i horisonten och på bilden av skeppet som också sjunker en aning. När man träffar skeppet med det sista av avgörande skottet försvinner det i djupet och kvar blir bara en livboj med texten SOS. Först att sänka motståndarens flotta vinner, givetvis.

Den animerade delen av spelet, när skotten avfyras

Battle Ship är ett trevligt, underhållande och spännande spel att köra tillsammans ett par rundor. När skottsalvorna avlossas sitter man som på nålar, framför allt när det är motståndaren som avlossar dem. Animationerna är bra och jag tycker verkligen att det är ett lyckat spel, en bra avvägning mellan det klassiska spelet man spelade med papper och penna tillsammans med de animerade elementen.

Det enda negativa jag kan komma på är att turordningen aldrig ändras eftersom det är en fördel att börja. Jag har inte gjort någon statistisk mätning men jag tycker mig märka att den som börjar i större utsträckning vinner än den som är som nummer två.

Samtliga skepp sänkta, du förlorar

Det finns två utgåvor av Battle Ships, en budgetversion från Encore samt en fullprisutgåva från Epyx. Det något ovanliga med Battle Ship är att budgetutgåvan kom först. Oavsett vilken man spelar är det programmerat av Chris Butler som även gjort Commando, Ghosts 'n Goblins och Power Drift för att nämna några.

Musiken är programmerad av Mark Cocksey, som gjort otroligt mycket musik till 64:an, bland annat 1942, Airwolf, Paperboy och ovan nämna Ghosts 'n Goblins som är bland de absolut bästa musikspåren som gjorts till ett spel på Commodore 64. Även om Battle Ships inte tillhör hans mest utmärkande alster så är den effektiv och suggestiv när skotten avlossas och man hoppas på eller fruktar en träff.

Zzap 64 gav det 81 procent med omdömet att Sänka Fartyg må vara gammalt, men att Encores datorversion visar att det finns liv i det uråldriga konceptet. För två pund, avslutar man, är det definitivt värt en titt. Battle Ships fick överlag fina recensioner, med något enstaka undantag. På Lemon 64 får det 7,68.

I plan 714 till Sidney spelar Kapten Haddock sänka fartyg

I Tintins 22:a äventyr, Plan 714 till Sidney (1968) träffar Tintin, Kapten Haddock och professor Kalkyl sin gamle vän piloten Piotr Szut på Jakartas flygplats. Denne arbetar som pilot på miljardären Laszlo Carreidas flygplan. Eftersom de har samma slutdestination, astronautkongressen i Sidney, bjuder Carreidas med dem att flyga hans eget privatjet istället för att fortsätta med Plan 714. När de väl sitter på sina platser utmanar Carreidas Kapten Haddock på ett parti sänka fartyg. Kapten Haddock kan för sitt liv inte förstå hur Carreidas kan ha sån otrolig tur hela tiden, det måsta vara trolleri! Det visar sig dock redan i nästa ruta att Carredias har en övervakningskamera och ser Haddocks spelplan. De hinner aldrig avsluta partiet innan planet kapas och äventyret börjar.

För fler inlägg, se innehållsförteckning