Mästerdetektiven Basil Mus (brädspel)

Jag har alltid älskat Walt Disney, men det finns tre filmer som sticker ut i mängden för mig: Micke och Molle (1981), Taran och den Magiska Kitteln (1985) och Mästerdetektiven Basil Mus (1986). Att jag såg dem som barn när jag var i precis rätt ålder gör säkerligen sitt. Men jag tycker även att de har en ton som vare sig filmerna före eller efter har. Det finns ett tydligt mörker, en melankoli som jag inte sett så framträdande i några andra Disneyfilmer, förutom i Bernard och Bianca (1977) som genomsyras av samma underton. 

När Mästerdetektiven Basil Mus gick upp på biograferna 1986 släppte Kärnan ett familjespel med samma namn. Spelet är fint presenterat där spelplanen utgörs av en karta över centrala London och bilder ur filmen. I inledningen av regelhäftet åtberättas hela filmen, från början till slut. Men jag nöjer mig med att återge de första styckena: 1897, Drottning Musioria firar guld-jubileum i London. Samtidigt tänker den beryktade skurken Rottigan ut en ondskefull plan. Han tänker byta ut den goda drottning Musioria mot en mekanisk kopia, och därefter ta makten i landet som drottningens gemål.

För att genomföra planen kidnappar professor Rottigan leksakstillverkaren Henry Fladderson och tvingar honom bygga en mekanisk drottning. Efter många år i drottningens tjänst utomlands återvänder doktor Dawson till London och möter den gråtande Olivia Fladderson, dotter till leksakstillverkaren. Han tar henne med till mästerdetektiven Basil Mus på Baker Street. Basil Mus får höra om Olivias fars försvinnande och lovar att hjälpa henne.

Spelplan över centrala London

Spelet går ut på ta sig till Big Ben för att hindra Rottegan att ta över makten från den goda drottningen. Men först måste man ta sig från Basils hus på Baker Street 221b till Fladderssons leksaksaffär, vidare till Rottegans sjaskiga pub och därefter till slottet för att avsluta i Big Ben. Det räcker dock inte att ta sig fram till Big Ben, för att gå in måste klockan vara 12. Är den inte det får man gå omkring på gatorna till den blir det. 

För att ta sig dit följer man gatunätet med hjälp av numrerade spelkort som visar hur långt man får gå. I varje korsning ligger det kort som man ska vända när man passerar. Med hjälp av dem kan man spärra av vägen för bakomliggande spelare som då måste ta en omväg. För att komma in i eller ut från de fyra hörnorna - Basils hus, Fladderssons leksaksaffär, Rottegans pub och slottet - måste man ha kort med särskilda symboler, olika för varje hörna. Det är fyra symboler på varje kort och det finns sju symboler sammanlagt plus ett kort som innebär att klockan flyttas fram tre timmar.

Med hjälp av brickorna i korsningar kan man spärra vägen

Det här är ett spel med hög mysfaktor. Det är också ett perfekt kvällsspel när man är lite trött och bara vill göra något mysigt tillsammans, utan att behöva tänka alltför mycket. Eller om man är 7 år. Det är mycket enkelt, vilket är i sin ordning eftersom det är ett barnspel. I grund och botten är det bara att spela sina numrerade kort, gå så många steg kortet visar, ta ett nytt och hoppas att man får ett med de symboler man är i behov av.  Men det tillkommer ändå ett strategiskt element i det att man kan välja hur man lägger korten i korsningarna, hur man ska spärra av vägen. 

Jag spelade med min dotter en kväll och det gick fort att komma in i och förstå hur man skulle göra. Vi körde ett par gånger och det var lite småkul. Inget fantastiskt spel, men mysfaktorn var som sagt hög. Efteråt tittade vi på filmen och jag kan bara konstatera att den fortfarande är lika bra som den alltid varit. Hur många gånger jag sett den har jag inte längre koll på, men det är många. 

Baksidan av spelkorten fångar stämningen i filmen mycket bra

En av de främsta anledningarna till att jag tycker så mycket om filmen är stämningen, som förmedlas så fint via suggestiva bilder av ett dunkelt och fuktigt London i sen 1800-talsmiljö. Basil Mus är en av de sista filmerna som målades för hand, under 1990-talet tog dataanimeringen över allt mer. Samtidigt är det också den första där man använt sig av dator, scenen med Basils och Rottegans kamp inuti urverket på Big Ben i slutet av filmen. Musiken är komponerad av Henry Mancini (1924-1994) som under sin långa karriär fått fyra oscars för bästa musik, bland annat för det legendariska temat till Rosa Pantern. 

Det finns även ett spel till Commodore 64 som jag inte har så bra koll på. Jag har spelat det några gånger men har aldrig satt mig in i det och vet inte riktigt vad det går ut på. Grafiken är bra och det fick höga poäng i Zaap64!, 77 procent. På Lemon 64 är betyget betydligt sämre, inte mer än 5,65. Eftersom jag inte spelat det ordentligt har jag inte någon egen uppfattning. Jag har det inte i en fysisk kopia men det vore ett uppskattat tillskott i samlingen. 

Samla och byt klistermärken med Basil Mus

Mästerdetektiven Basil Mus var en film som verkligen fastnade i mitt minne och så fort Disneyfilmerna började ges ut på VHS i mitten av 90-talet köpte jag den. Förutom filmen fanns det också en del merchandise, jag hade ett häfte man samlade klistermärken till. Det kostade 3,50 kronor och sedan köpte man förpackningar med fyra eller sex numrerade klistermärken. Minns inte priset på paketen men som min far påpekade skulle boken bli tämligen dyr i slutändan. Bilderna klistrade man fast i rutor med samma nummer som kortet. 

Under rutan var det en text som beskrev handlingen på bilden. Genom att byta dubbletter med varandra fick man efterhand allt fler bilder i boken. Jag hade likadana för Disney's Taran och den Magiska Kitteln samt He-Man. He-Man köpte bara för att många av mina klasskamrater hade den, det var ju roligt att kunna byta med fler. Tyvärr verkar jag inte kvar den, jag kan åtminstone inte hitta den. Så vitt jag minns var det bara en i klassen som hade Taran och några få som hade Basil Mus. Jag lyckades inte fylla någon av böckerna, men längst kom jag med Mästerdetektiven Basil Mus.

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Samlarhäften med Taran och Basil Mus

Spelkorten med symboler och siffror samt kortet för att flytta fram klockan

Regelhäftet

Detalj på boxen av spelet

Källor

Board Game Geek (boardgamegeek.com): Mesterdetektiven Basil Mus

Extramaterial på DVD-utgåvan av filmen

Lemon 64: The Great Mouse Detective

Klondyke (brädspel)

Sensommaren 1896 hittade en man vid namn Skookum Jim guld i närheten av Klondykefloden, Alaska. Nyheten spred sig snabbt och lockade till sig fler lycksökare. 1898 hade 40 000 personer bosatt sig längs floden där tidigare bara ursprungsbefolkningen rört sig. Under de få år guldrushen pågick utvandrade omkring 100 000 människor till Alaska i hopp om att finna guld, men de flesta fick återvända hem fattiga och utblottade. Vid sekelskiftet 1900 var guldrushen över.

Det är i denna historia som Algas Klondyke tar avstamp i. Det är ett familjespel som går ut på att utforska Alaskas ödemarker i jakten på guld och den som först sparar ihop 2000 dollar eller har mest pengar vid spelets slut vinner. 

Spelplanen består av en karta över Alaska med olika rutter markerade. Längs med rutterna finns det 25 röda punkter där man placerar händelsebrickor, först en svart och över den en grön. Därefter slår man med tärning och går med sin spelpjäs längs med rutterna. Genom att vända på de brickor man passerar - samtliga gröna måste vändas innan man kan påbörja de svarta - möter man "många överraskningar" för att använda regelhäftets formulering. 

Spelplanen med brickor och pjäser

Det finns det sammantaget 13 olika "överraskningar" av olika karaktär, både bra och dåliga. Helst vill man förstås hitta guld, vilket man kan göra i både mindre och större kvantitet men man möter också björnar, vargar, snöstormar och rövare. Utöver det kan behöva vada över vatten eller råka ha sönder hackan som är så livsviktig i sökandet efter guldfynden. Råkar man ut för elände behöver man oftast stå över ett kast men då gånger man stött på björn eller varg får man efteråt betalt för skinnet. Inte bara dåligt med andra ord.

När en spelare samlat ihop 2000 dollar genom guldfynd, björn- och varghudar ska denne skynda sig hem och förhoppningsvis kommer han eller hon i mål helskinnad med pengarna i behåll. Det är dock ingen garanti att man vinner bara för att man är först att komma upp i 2000 dollar. Under de svarta brickorna finns det ett brev som innebär ett arv som överstiger värdet av guldfynden, varför man vinner om man kommer före den som samlat ihop mest pengar

Spelet är utformat av den finländska designer Jukka Veistola (1946-2017) och gavs ut av Alga 1980. Generellt kan man säga att det är mycket likt Den Försvunna Diamanten, också det ett spel som uppfunnits i Finland. Spelplanen är utformad på samma sätt och spelmekaniken likaså. Det kan dock svänga mer i Klondyke än i Den Försvunna Diamanten. Det är som jag redan skrivit, inte säkert att man vinner bara för att man fått ihop 2000 dollar och påbörjat rutten hemåt.

Jukka Veistola (1946-2017), grafiker och designer. 

Utförandet är mycket tilltalande med en spännande bild på boxen. Spelplanen är stor med ett format på 84x54 cm som i än högre grad lockar ut spelaren på äventyr. Första gången spelade jag själv och fick intrycket av att det var ett mysigt familjespel som till 95 procent bestod av tur. Andra gången spelade jag min 16-åriga son som lite motvilligt ställde upp som testspelare, men det tog inte lång stund förrän vi både var mycket engagerade. Tiden gick fort och jag skulle tippa på att det tog 30-40 minuter att spela en omgång, missade att titta på klockan när vi började.

Vi hade tämligen samma uppfattning om Klondyke som en rolig variant av Den Försvunna Diamanten, intensivt, spännande och oförutsägbart då det kan vända snabbt. Händelsebrickorna kanske var väl ensidiga och spelet hade vunnit på att variera dem mer, framför allt vad gäller de negativa överraskningarna som i stort sett alltid innebar att man skulle stå över ett kast. 

Några av de "överraskningar" man kan stöta på

Jag tyckte som sagt att det var ett bra spel redan när jag testade det på egen hand, vilket jag alltid gör första gången jag spelar, men att det skulle vara så spännande och engagerande som det blev när jag fick en motspelare hade jag inte förväntat mig. Och jag måste nog backa på påståendet om 95 procent tur, 90 procent tur och 10 procent strategi ligger nog närmare sanningen. 

Jag köpte det på min lokala loppis för 20 kronor, vilket det var väl värt. Hade jag köpt det i butiken när det var nytt hade jag fått betala 56,50, vilket framgick av att den gamla prislappen fortfarande satt var. Det var inhandlat på Varmans, vilket verkar ha varit ett varuhus i Mariehamn på Åland. Men helt säker är jag inte.

Det kan som avslutning vara på sin plats att påpeka att guldrushen till Klondyke inte ägde rum 1849 som texten på boxen slår fast - Alaska Klondyke Goldrush 1849 - utan 1896-1900 som jag skrev i inledningen. Den stora guldrushen i Kalifornien inträffade däremot 1848-49, så jag antar att det skett en sammanblandning.

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Skokum Jim

Guldgrävare i kö för att ta sig upp för Chilkootpasset på väg till Klondyke

Verklig karta över Alaska och Klondykefloden