God Jul 2025

 

Så kommer här en liten julhälsning med ett stämningsfullt motiv i sann Fantomenanda, ett kort som sprider glädje och julefrid. För precis som Fantomen tycker vi om att tända ett ljus i midvinternattens mörker. 

Äventyret i Fantomen nr 24 1989 - där julkorten medföljer - heter Lotosis Skatt. På omslaget kan man läsa vad det handlar om: Legenden berättar om fabulösa rikedomar, och om en skattsökarexpedition som ger sig ut i djungeln... Historien utspelar sig under den 20:e Fantomens tid, där en grupp arkeologer söker efter det försvunna folket som många hundra år tidigare lämnade sitt land, trötta på girighet och ondska, för att hitta en ny plats att leva på. Tre av arkeologerna har dock oärliga intentioner, de vill bara lägga beslag på den mytomspunna skatten. 

Fantomen följer i deras spår till Vinddemonernas tempel men blir upptäckt, bunden och nedslängd i en gammal offerbrunn. Med hjälp av djungelfolken tar han sig upp ur brunnen och kan därefter fortsätta följa skattsökarna. Han hittar dem i en för honom dold dal där Lotosisfolket tagit sin tillflykt och fortfarande lever. Fantomen hindrar skurkarna från att stjäla skatten, om den nu någonsin funnits. Inte ens Lotosisfolket vet. Men det är inte viktigt, historien har åtminstone en moral, som gamle Moz avslutar berättelsen.

Fantomen nr 24 1989, omslaget tecknat av Rolf Gohs

Äventyret är är skrivet av Donne Avanell och tecknat av Jaime Vallvé, en av de mest legendariska Fantomentecknarna av dem alla. Den första som tecknade svenska äventyr och som förändrade serietidningens stil och framtoning. Lotosis Skatt är hans hundrade äventyr och han firas med en liten artikel i tidningen: 

"Jamie Vallvé, vår meste Fantomentecknare, fyller 100 - ja, inte år om någon trodde det. Nej, vi talar om äventyr - Fantomenäventyr alltså. I och med avsnittet "LOTOSIS SKATT" har Jaime Vallvé passerat 100-vallen och gratuleras för denna prestation."

"Jaime började sin Fantomenbana på Semic 1971 och hans första äventyr var "DEN DÖDA FLODEN" publicerat i nr 1/1972. Denne katalanske gentleman blev den förste fasta tecknaren i "TEAM FANTOMEN", och han har kommit att bilda skola för åtskilliga av dem som kommit senare. Den stil han introducerade i början av 70-talet gav Fantomen ny luft under vingarna och den var grunden till den omfattande organisation och produktion av Fantomenäventyr som finns idag. Totalt jobbar idag 17 personer - tecknare, författare och spindeln i nätet Ulf Granberg - med denna licensproduktion, men grunden lades som sagt när Jaime Vallvé trädde in på scenen för 18 år sen. GRATTIS JAIME! VI FILAR REDAN PÅ ARTIKELN INFÖR 200-JUBILET"

Jaime Vallvé föddes i Spanien 1928 där han påbörjade sin karriär som tecknare. I slutet av 1950-talet flyttade han till Danmark där han träffade sin fru. Förutom Fantomen har han tecknat Johan Vilde efter manus av Janne Lundström. Han avled 72 år gamma år 2000. Hans sista äventyr, "Gamle Moz berättar Djungelordspråken" publicerades 1996, vilket var hans 116:e. Något 200-jubileum blev det aldrig.

Och till sist lite inspiration till julklappar eller kanske något att ställa på julbordet. Varför inte tuffa collagetröjor med två nya Fantomentryck tillverkade av 50 procent bomull och 50 procent polyester. Endast 139 kronor (porto och postförskottavgift tillkommer). Eller en bilbana från Tyco och prenumeration på nya tidningen Batman? Glass och chokladsås till efterrätt och kanske ett Kinderägg med Rosa Pantern? Det finns mycket att välja mellan i detta med reklam fullspäckade nummer av Fantomen.

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Källor

phontomwiki.org: Jaime Vallvé

Fantomen nr 24 1989

seriewikin.serieframjandet.se: Jaime Vallvé

sv.wikipedia.org: Jaime Vallvé

Agent X9 - Knivarnas natt (10/1988)

Som jag skrivit tidigare har jag aldrig läst Agent X9, det var inget som intresserade mig. Jag läste mycket serier som barn och i de tidiga tonåren, men från gymnasiet och uppåt var det inte längre något jag ägnade mig åt. Det som fick mig att återupptäcka serietidningarna var reklamen, det var den jag fastnade för när jag bläddrade i dem på loppisar.

Jag köpte på mig några som sedan blev fler. Från början valde jag utifrån annonserna, men efter hand började jag även utgå från framsidorna. Främst Agent X9, Helgonet, James Bond och Seriemagasinet, tidningar jag aldrig läst och som riktade sig till en äldre publik än Fantomen. Framsidorna var målade samma stil och med samma teknik som omslagen till Ataris tidiga spel som jag relativt nyligen hade upptäckt. Det var främst tidningarna från 70- och 80-talet som gick i den stilen, när vi når fram till det sena 80-talet och 90-talet sjunker kvaliteten på hantverket. Realismen försvinner och tekniken blir mer naiv och pastellfärgad. Både fulare och tråkigare, hantverket känns inte lika genuint och genomarbetet.

Den här framsidan gillar jag skarpt. De mörka tonerna med markerade penseldrag och dramatiska skuggor har en underbar atmosfär över sig, film noir från 60- eller 70-tal. Mannen som varsamt, ömsint, bär kvinnan bort från den hotfulla skuggan av kniven, upplysta av ett ensamt stearinljus känns inte som 1988, när tidningen kom ut och då serien tar sin början. 

Äventyret heter Knivarnas natt och inleds i en hörsal där Professor Lumiere håller en föreläsning om Jack the Ripper och tidens gång: "Och så mina herrar" säger han, "tror jag att tiden rör sig, inte i en rak linje - utan som en spiral!" Struntprat ropar någon i publiken, bevisa det! Professor Lumiere fortsätter: "Under vissa förhållanden tror jag att en person kan ryckas tillbaka till det förflutna - eller till framtiden!"

En filosofisk början, att se tiden som en spiral där man under vissa omständigheter kan förflyttas mellan olika tider. På väg från föreläsningen blir Professorn och hans vän Garth attackerade av en knivman som uppenbarligen är under en stark påverkan av något. När de omhändertagit honom vaknar han som ur en dvala utan att minnas något, förutom att han hittat några knivar under golvet i sitt hus. Lumiere misstänker att mannen kommit i kontakt med en ondska från förr. De befinner sig i East End, kvarteren där Jack The Ripper begick sina brott exakt 100 år tidigare När de hjälpt den förvirrade mannen hem förflyttas Garth tillbaka i tiden, till ett dimmigt London år 1888 där han ställs inför den verkliga Jack the Ripper.

Jack the Ripper var en person som vi pratade om när jag var barn, ett återkommande tema precis som Titanic, pirayor, kvicksand och Bermudatriangeln. Han var aktiv i stadsdelen Whitechapel, East End, där han mördade fem prostituerade kvinnor mellan augusti och november 1888. Flera av de mördade kvinnorna förekommer i serien, främst Marie Kellly som kom att blir Uppskärarens sista offer.

Vem Jack the Ripper egentligen var är det ingen som vet, men det finns många spekulationer. I serien listar Garth ut vem det är, en viss Doktor Caversham som dock blir påkörd av en droska och dör när han försöker fly från Garth. I samma stund som polisen anländer och Garth ska berätta at det är Jack the Ripper som ligger död på gatan förflyttas han tillbaka till 1988 utan möjlighet att berätta sanningen.  

För fler inlägg, se innehållsförteckning

I numret finns två annonser, den första gäller Marabous chokladbar Rapid och den andra KangaROOS, shoes with pockets. Jag har inget minne av vare sig chokladen eller skorna.

Stiga ishockeyspel (reklam)

Bordshockey spelade jag mycket under en period i högstadiet, framförallt med en av mina kusiner. Ishockeyspel hos mig och NES hos honom, mest Tennis och Ice Hockey. Det var i början av 90-talet och mitt hockeyspel var gammalt, minst 10 år, antagligen äldre. Man kunde inte spela bakom målen som på de nya, de som Stiga gör reklam för i december 1983. 

HÄR ÄR STIGAS NYA ISHOCKEYSPEL

Stigas nya generation av ishockeyspel har en ny spelplan som ger ett mer fartfyllt spel. En forward i varje lag når bakom motståndarmålet, och centrarna passerar varandra i mittzonen. Så likt riktig hockey som det går att komma. Med drev istället för stålfjädrar blir spelarnas rörelser mer exakta. Och hållbarheten ökar betydligt.

De nya ishockeyspelen finns i 3 varianter: Play Off, Pro Hockey och Electronic. Det sistnämnda med en avancerad databox som via bildfönster och ljud anger flera olika matchfunktioner.

De verkligt hårda kamperna spelar du på Stiga's nya ishockeyspel. – Börja träna för SM du också!

Vi spelade alltid 2x6 minuter och bytte planhalva i periodvila, spelet var som sagt gammalt och vissa gubbar fungerade inte lika bra. Resultaten skrev vi ner i en pärm, som jag fortfarande har kvar. 

Min statistikpärm med tättskrivna sidor, här en sammanställning 

över de största vinsterna, målrikaste matcherna etc.

Jag lärde mig aldrig att behärska den nya spelplanen, var glad att jag hade den gamla varianten trots stålfjädrar som lossnade och spakar som kärvade. Precis som jag inte gillade att spela bakom mål tyckte jag inte om att det var vred som styrde spelarnas vridning istället för fjädrar. Med mitt spel räckte det ibland att skjuta pucken riktigt hårt mot målvakten, som på grund av kraften i skottet vreds bakåt och släppte in pucken i mål. Med de nya vreden gick inte det, höll man ordentligt i spakarna höll sig spelarna i den position man placerat dem. Precis som de skriver i annonsen blev spelarnas rörelser mer exakta och det var det jag inte tyckte om. 

Tyvärr har jag inte kvar mitt gamla spel. Det gick i bitar och fick inte följa med i flytten när det var dags att börja i gymnasiet i en annan del av landet. I den sista statistiska sammanställningen, daterad 27 juli 1992, har jag också skrivit en notering under: Har slängt bort hockeyspelet och måste investera ett nytt innan jag kan spela igen. 

Något nytt spel blev det inte, men jag sparade åtminstone min laguppsättning av Sovjetunionens superfemma med Makarov, Kasatonov, Larionov, Fetisov och Krutov. Med nummer och namn skrivet på ryggen och Sovjetunionens sammanbrott mindre än ett år tidigare, var det redan då något historiskt över dem. Men jag har inte spelat med dem på över trettio år. 

Sovjetunionen till hockeyspelet i form av superfemman 

med bland annat Fetisov

Hockeyspelens historia tog sin början i slutet av 1930-talet när journalisten Bernt Unger ansökte om patent på det. Han sålde rättigheterna till Aristospel, som hade ensamrätt på marknaden tills patentet gick ut 1957. Det var då Stiga började tillverka sina spel, vilka de saluförde med hjälp av landslagsspelaren Sven "Tumba" Johansson, som nyligen varit med att vinna VM för Sverige. Stigas hockeyspel blev en stor försäljningsframgång och bordshockey blev ett allt mer utbrett fritidsnöje. 1982 spelades SM för första gången och vanns av Göran Agdur från Orsa HSK. Sedan 1983 har Stiga Play Off varit det officiella spelet. 

Puck, det första hockeyspelet från Aristospel 1938

Den inledande annonsen har jag skannat ur Fantomen nummer 25 1983. På omslaget blir Fantomen överfallen av en knivman som han effektivt oskadliggör med ett karateslag på handleden. Det är taget ur en scen i numrets äventyr, Mysteriernas Mästare, där Fantomen ska förhindra en statskupp: I ett av bergsfurstedömena dör den gamle härskaren Sala Khan... Det finns två arvingar till tronen - en ond, en god... Tillmammans med Salinga, illusionist och utbrytarkung, blir Fantomen indragen i ett livsfarligt drama...

Fantomen nr 25 1983

I bergsfurstedömena lever folket som på medeltiden under despotiska härskare. Men det finns ett undantag och där ligger kungen på sin dödsbädd, han kommer inte att överleva natten. Han har utsett sitt barnbarn, prinsessan Kissmet, till tronarvinge men har fått veta att hennes tvillingbror, prins Hasha, planerar att fängsla sin syster och ta över makten. Prins Hasha är lika grym och girig som prinsessan Kissmet är vänlig och generös. Kungen ger prinsessans kammartjänare, Yasmin, i uppdrag att bege sig till Morristown och där söka upp Salinga, illusionist och utbrytarkung, men dessutom kungens brorson. Han är den enda som kan hjälpa prinsessan och rädda furstendömet från att hamna under en despotisk härskare. 

Yasmin lyckas till sist kontakta utbrytarkungen som får hjälp av Fantomen att med list och styrka rädda prinsessan ur broderns fångenskap, så att hon kan ta över makten och förhindra att landet störtas i diktatur och tyranni. Jag kan inte låta bli att undra hur det egentligen stod till med demokratin, all makt verkar ju ligga hos regenten. Oavsett tillståndet för demokratin, så försvinner Fantomen utan att ljud och prinsessan hinner inte ens tacka honom.

På klubbsidorna får vi ta del av konflikten mellan hårdrockare och synthare och en liten påminnelse om den pågående debatten om videovåld. Det är flera som är upprörda över en tidigare insändare där en synthare dissar alla hårdrockare. Jag har inte läst den ursprungliga men vad denne framfört förstår man av svaren. "The Beast" skriver att han rent ut sagt blev förbannad på synthsnobben som menar att videotöntar skulle vara hårdrockare och tvärtom, att alla hårdrockare ägnar sig åt att misshandla synthare och att alla hårdrockare bor på landet och har epa-traktor. Till sist ger han ett råd till alla som vill hålla sitt kassettdäck i trim: Sluta plåga grannar, kassettdäck och högtalare med synth, rasta och annan töntig musik. 

Även "Heavy Metal Warrior Forever" är upprörd när han skriver: Av vilken kuslig anledning tror du att jag är bonde bara för att jag är hårdrockare? Och du, din moderräka, vad får dig att tro att jag är ett utdöende släkte? Här hos oss är zyntharna värst, för att inte säga specialister på att omsätta videovåldet i praktiken! Och sist men inte minst skriver "Hårdrocksdiggare" att han egentligen inte borde sänka sig så lågt som att bemöta den ström av spyor och det infantila dravel som en förstoppad, förstelnad synthdiggare spottar ur sig. Därefter listar han åtta punkter med fel i den ursprungliga insändaren som att han inte har en skinnjacka, inte är särkilt tuff, inte har en epa samt att han även gillar klassisk musik som Bethoven, Händel och Vivaldi.

Reklam för Domus genom datorerna Texas TI99 4A (till vänster) 

och ZX Spectrum (till höger)

Efter några vitsar blir det reklam för Domus och deras utbud av datorer. Både Texas TI99 4A och ZX Spectrum saluförs och de två gossarna på bilden strider om vem som har den bästa datorn. Så här i efterhand kan man bara konstatera att ingen av datorerna lämnade särskilt märkbara avtryck i Sverige, Commodore 64 tog död på nästan all konkurrens de närmaste åren. Men i december 1983 är framtiden ännu oviss om vilken dator som skulle vinna kampen. 

Till sist: I min statistikpärm hittade jag även de regler vi spelade efter. Att känslorna ibland svallade framgår tydligt av punkt 7 samt under rubriken Vad är det som är straff?

Regler till Hockeyspelet, 15 mars 1992

1. Man spelar 2x6 minuter, efter period 1 byter man sida.
2. Pucken måste stanna i mål för att det ska vara godkänt.
3. Efter mål är det tekning i mittzonen.
4. Går pucken utanför sargen är det tekning där den flög ut.
5. Om perioden är slut, fast ingen märker det och någon gör mål, så är målet godkänt om det inte har gått allt för lång tid förstås, ca 5 sekunder för klocka med sekundvisare och ca 50 sekunder för klocka utan sekundvisare.
6. Slutar matchen oavgjort är det Sudden Death som gäller (finns undantag).
7. Gör man våldshandlingar mot spelet så blir det straff för motståndarlaget. Straffen går till så att motståndarlaget får pucken till mittanfallaren, som ska lägga pucken i tom kasse eftersom målvakten är borttagen.
8. Mål direkt på tekning är ej godkänt, tekningen går om där den slogs.

Vad är det som är straff?

1 straff: När man slår på spelet eller kastar pucken någonstans. Lyfter upp det.

Bort med målvakten resten av matchen: Om man vänder hockeyspelet upp & ner, skakar det eller har sönder det på något sätt.

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Prins Hasha är lika grym och girig som prinsessan Kissmet är vänlig och generös

Foto av den verkliga superfemman: Makarov, Kasatonov, Larionov, Fetisov och Krutov

Agent X9 - Hämnaren (13/1983)

Jag lästa aldrig Agent X9 eller andra liknande serier som Helgonet, James Bond och Seriemagasinet. Det var inget som intresserade mig, men de fanns i min omgivning. Jag antar att det är därför jag är så svag för omslagsbilderna, trots att de för det mesta skildrar en tämligen stereotyp och föråldrad bild av män och kvinnor. Men de säger något om tiden och jämför man omslagen över en längre period blir det tydligt att synen förändras över tid. 

Men min uppskattning handlar inte bara om nostalgi och ett intresse för kulturhistoriska värdeförskjutningar. Det handlar lika mycket om hantverket som jag verkligen uppskattar. Precis som jag uppskattar omslagen till Ataris spel från det sena 70-talet och det tidiga 80-talet så är omslagen på dessa serier målade i samma anda och stil. Ur ett genusperspektiv är serieomslagen förstås mer problematiska, men detta till trots uppskattar jag dem för vad de är. Och det går ju inte att komma ifrån att de är ett tidsdokument som har en egen historia att berätta. Och ibland kan man inte annat än småle åt motiven.

Omslaget till Agent X9 nr 13 1983

På ett sjukhus ligger en man med ansiktet inlindat i bandage. Han har vårdads efter en fruktansvärd brännskada. Bandaget tas av och ivrigt ber han om en spegel som läkaren motvilligt ger honom. Han ser sitt ansikte och kastar spegeln i väggen med orden "förbannade slaktare" till läkaren. Han lämnar sjukhuset med ett brinnande hämndbegär mot den man som gjort honom detta: Sergeant Riley vid radiopolisen.

Jag ska hämnas den där snuten om det så är det sista jag gör tänker främlingen, något annat namn får han aldrig. För ett par veckor sen hade jag hela världen framför mina fötter... juveler, rikedomar... och nu är jag pank, ärrad... och atomformeln har jag förlorat. En man som förlorat allt planerar sin hämnd, sergeant Riley ska få smaka samma medicin som främlingen. Han ska förstöra Rileys ansikte innan han dödar honom. Men först ska Riley bevittna hur främlingen brännmärker Molly, Rileys fästmö. 

Främlingen kidnappar Molly och lämnar tydliga spår som Riley kan följa, men givetvis ligger främlingen på lur när Riley når fram. Främlingen slår Riley medvetslös med en knölpåk och tar de båda med sig för att brännmärka och döda dem. Det går dock inte som han tänkt sig och Riley tar sig loss med hjälp av sin vän Pinky och ett par kollegor som också kommit till brottsplatsen. De brottar ner främlingen och tar hans vapen innan de befriar Molly som är arg då hon fått vänta så länge på att bli befriad: Tänker ni karlar aldrig på någon annan än er själva? Kunde inte en av er ha befriat mig... eller tror ni att jag njöt av det? Varför kallade du inte på förstärkning för att gripa den där mannen... och en annan sak... uhmmmmmm. Hon blir avbruten av Riley och förlorar sig i hans omfamning och kyss. 

För fler inlägg, se innehållsförteckning

 

Battle Ships (c64)

Sänka fartyg har en lång historia och paralleller kan dras från flera olika spel som spelades under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet, bland annat L'Attaque som var populärt i Frankrike under första världskriget. Den första kommersiella utgåvan släpptes i USA 1931 under namnet Salvo. Även i Sverige har det getts ut under olika namn, som kryssarspelet, sjökrigsspelet och sänka skepp. 

Som dataspel var sänka fartyg tidigt ute, enligt wikipedia var en av de första versionerna programmerad 1979 för Z80 Compucolor, en för mig halt okänd dator. Och det finns många andra versioner, men av dem jag spelat är Battle Ships utgivet av Encore 1987 till Commodore 64 det bästa.

I grund och botten är det samma spel som det klassiska, trots den målande inledningen i manualen: Den kalla morgonluften kyler ända in i märgen när du, amiral över ditt lands flotta, blickar ut från bryggan in i den täta dimbanken som ligger över havsytan. "Var är de?" frågar du dig själv med den plötsliga insikten att du ensam måste söka upp och förgöra fiendens flotta innan de hittar din. Har du modet att anta den ultimata marina utmaningen och föra segern hem till ditt land?

Loading srceen

På spelplanen syns ingen dimma, men precis som i originalet ska man placera ut sina skepp på ett rutnät och därefter sänka sin motståndares flotta genom att ange den ruta man skjuter mot. Skillnaden är det stora antalet rutor i dataspelet. Vanligtvis är rutnätet 10x10 vilket ger 100 rutor, men här är det istället 20x20. Alltså har man 400 rutor att välja mellan trots att antalet fartyg är detsamma i båda versionerna, fem stycken. Sannolikheten att träffa minskar således dramatiskt. 

När jag spelade som barn fick man skjuta ett skott per omgång genom att ange ruta, exempelvis D5, varpå motståndaren informerade mig om det var träff eller bom. Här får man inledningsvis 20 skott, fyra per fartyg. Således får man färre skott till sitt förfogande ju fler fartyg man förlorar. Men inledningsvis - innan man börjar förlora sina skepp - kan man ändå täcka en relativt stor yta. Det går att spela med ett skott i taget också, men det skulle ta oändligt långt tid och inget jag testat.

Utplacering av skepp i spelets inledning

Man kan vara en eller två spelare, men som alltid är det är förstås roligare om man har en verklig motspelare istället för datorn. När man placerar ut sina båtar får den andra spelaren blunda (eller lämna rummet om man inte litar på varann) men när väl spelet börjat behöver ingen titta bort. 

Varje omgång börjar med att den spelare som står på tur kryssar för de rutor han eller hon vill beskjuta (20 till 4 beroende på hur många skepp man har till sitt förfogande) och när det är klart ändras vyn. Istället för rutnätet ser man fören på ett stridsfartyg som avlossar skott, samtidigt som det kommer en strid ström med lågt flygande fiendeplan som släpper bomber för att sedan snabbt vända tillbaka hem. På sidan av skärmen avbildas de fem fartygen man försöker sänka. Får man in en träff ser man en explosion i horisonten och på bilden av skeppet som också sjunker en aning. När man träffar skeppet med det sista av avgörande skottet försvinner det i djupet och kvar blir bara en livboj med texten SOS. Först att sänka motståndarens flotta vinner, givetvis.

Den animerade delen av spelet, när skotten avfyras

Battle Ship är ett trevligt, underhållande och spännande spel att köra tillsammans ett par rundor. När skottsalvorna avlossas sitter man som på nålar, framför allt när det är motståndaren som avlossar dem. Animationerna är bra och jag tycker verkligen att det är ett lyckat spel, en bra avvägning mellan det klassiska spelet man spelade med papper och penna tillsammans med de animerade elementen. 

Det enda negativa jag kan komma på är att turordningen aldrig ändras eftersom det är en fördel att börja. Jag har inte gjort någon statistisk mätning men jag tycker mig märka att den som börjar i större utsträckning vinner än den som är som nummer två. 

Samtliga skepp sänkta, du förlorar

Det finns två utgåvor av Battle Ships, en budgetversion från Encore samt en fullprisutgåva från Epyx. Det något ovanliga med Battle Ship är att budgetutgåvan kom först. Oavsett vilken man spelar är det programmerat av Chris Butler som även gjort Commando, Ghosts 'n Goblins och Power Drift för att nämna några. 

Musiken är programmerad av Mark Cocksey, som gjort otroligt mycket musik till 64:an, bland annat 1942, Airwolf, Paperboy och ovan nämna Ghosts 'n Goblins som är bland de absolut bästa musikspåren som gjorts till ett spel på Commodore 64. Även om Battle Ships inte tillhör hans mest utmärkande alster så är den effektiv och suggestiv när skotten avlossas och man hoppas på eller fruktar en träff.

Zzap 64 gav det 81 procent med omdömet att Sänka Fartyg må vara gammalt, men att Encores datorversion visar att det finns liv i det uråldriga konceptet. För två pund, avslutar man, är det definitivt värt en titt. Battle Ships fick överlag fina recensioner, med något enstaka undantag. På Lemon 64 får det 7,68.

I plan 714 till Sidney spelar Kapten Haddock sänka fartyg

I Tintins 22:a äventyr, Plan 714 till Sidney (1968) träffar Tintin, Kapten Haddock och professor Kalkyl sin gamle vän piloten Piotr Szut på Jakartas flygplats. Denne arbetar som pilot på miljardären Laszlo Carreidas flygplan. Eftersom de har samma slutdestination, astronautkongressen i Sidney, bjuder Carreidas med dem att flyga hans eget privatjet istället för att fortsätta med Plan 714. När de väl sitter på sina platser utmanar Carreidas Kapten Haddock på ett parti sänka fartyg. Kapten Haddock kan för sitt liv inte förstå hur Carreidas kan ha sån otrolig tur hela tiden, det måsta vara trolleri! Det visar sig dock redan i nästa ruta att Carredias har en övervakningskamera och ser Haddocks spelplan. De hinner aldrig avsluta partiet innan planet kapas och äventyret börjar.

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Carreidas: Ja kapten, vad sägs om ett parti sänka fartyg?

Haddock: Gärna det

Carreidas framför skärmen där han ser Haddocks spelplan

TV-spelet G7000 (reklam)

En konsol som är tämligen bortglömd idag är Philips Videopac G7000. Den lanserades i USA hösten 1978 som Magnavox Odyssey 2 och skulle ses som en direkt efterföljare till Magnavox Odyssey från 1972, den första konsolen för hemmabruk. För sin tid, det vill säga 1972, var Odyssey revolutionerande trots att den bara bestod av olika pong-varianter. För varje variant fanns det en plastfilm man skulle fästa på TV-skärmen för att få den att se ut som en tennisplan, hockeyrink eller liknande beroende på vilken typ av pong man spelade.

Någon plastfilm behövdes inte till uppföljaren Odyssey 2, den tillhörde den andra generationens konsoler tillsammans med Atari 2600, Intellivision, ColecoVision och ett antal andra märken som idag är lika bortglömda som Videopac, och hade mycket mer att erbjuda än bara pong. 

Magnavox Odysey (1972) med plastfilm fäst på TV-skärmen.

I Europa fick den namnet Philips Videopac G7000 när den lanserades till julhandeln 1978, men benämndes ofta bara som Videopac. Den sålde lite i jämförelse med Atari, men kom ändå på en god tredjeplats efter Intellivision om man ser till den totala försäljningen under hela dess livstid. Glappet är dock stort till storsäljaren Atari som under sin kommersiella livstid mellan 1977-1991 sålde cirka 30 miljoner exemplar medan Videopac under sin, visserligen kortare livslängd, sålde omkring två miljoner innan produktionen lades ned 1984.

Jag har inte lyckats ta reda på när den släpptes i Sverige, men den första annonsen jag hittat i mina serietidningar är från december 1982. Här får vi veta att den är komplett med tangentbord, 48 elektroniska tangenter och inbyggd TV-spelsdator med joysticks och actionknappar samt antennomkopplare och TV-spelstation för 1295 kronor. Både speldator och spelstation i ett. Antar att skillnaden mellan de båda är tangentbordet. Men helt tydligt är det ju inte, åtminstone inte för mig drygt 42 år senare.

På annonsbilden räknar jag till 34 spelkassetter, vilket faktiskt är mer än hälften av alla kassetter Philips gav ut själva innan de lade ner produktionen. I Europa var alla kassetter numrerade från 1-60 och bestod av ett till tre spel per kassett. Men det är här ett av problemen med konsolen ligger, det begränsade spelbiblioteket. 

Många spel till Videopac kräver två spelare

Det var nästan inga andra företag som utvecklade spel till den förutom Philips själva. Imagic som gjorde 11 spel till Atari 2600 släppte bara två till Videopac och Parker Brothers gav ut sex stycken att jämföra med 21 till Atari. Det fanns även ett tredje företag som utvecklade spel, Jopac, som gav ut 10 stycken. Utöver det inget alls.

Philips egna spel är inte sällan varianter av kända titlar från arkadhallarna och Ataris spelbibliotek men med andra namn, exemplevis går Pac-Man under namnet Munchkin här. Det är visserligen inte exakt samma, men inte långt ifrån.

Själv har jag 30 kassetter, alla från Philips egen produktion. Tyvärr är det ganska många jag aldrig spelat eftersom man måste vara två spelare. Jag har inte haft någon i mitt umgänge som visat intresse för att testa konsolen, men nu har jag engagerat en player 2. Jag hoppas därför kunna återkomma längre fram om spelen. Det finns visserligen flera som inte behöver en extra spelare, men de med två ger intrycket av vara så mycket roligare. 

I Agent X9 nr 13/1982, som annonsen hämtats från, ger sig agent Corrigan ut för att spåra en hemlig terrororganisation. Det har nämligen visat sig att politiker världen över styrs av detta hemliga nätverk. För att lyckas med uppdraget behöver dock Corrigan "dö" först. Och det gör inte saken enklare att han kan inte lita på någon...

Förutom detta spännande äventyr får vi möte Buck Ryan i Den brutna tisteln och Garth i Ökenkrigaren. Dessutom erbjuds alla nya prenumeranter en tuff present i form av en Agent X9-penna. 7 nummer för 56 kronor och hoppar du på erbjudandet kanske du hinner få nästa nummer, som utkommer 5 januari 1983, direkt hem i brevlådan. Då får du följa med agent Corrigan igen när han möter Kokainbruden.

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Agent X9:s tuffa specialpenna för alla nya prenumeranter

Förstoring av omslagsbilden

God Jul!

1978 gifte sig så äntligen Kit Walker med sin Diana Palmer som han träffade redan i det första äventyret från 1936. En lång väntan med andra ord, men jag antar att de båda varit mycket upptagna med sina respektive karriärer. Kit har tagit sin roll som Fantomen på mycket stort allvar och Diana har haft en karriär som simhopperska i vilket hon också tagit ett olympiskt guld, sjuksköterska och numer arbetar hon inom FN med mänskliga rättigheter. 

Vigseln får vi följa i sin helhet i nummer 6 1978 och denna deras bröllopsbild publicerades tillsammans med tre andra stämningsfulla (på fantomens eget lilla vis) julkort i nummer 25 samma år. Så vad passar väl bättre än att dagen till ära skicka en liten julhälsning med det lyckliga brudparet. God Jul!

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Mest frukt bland läskedrycker (reklam)

Jag har aldrig varit en stor konsument av Mer. Knappt konsument överhuvud taget. Men jag uppskattar deras reklam, det är flera kampanjer som stannat i mitt minne. Inte just den här, jag är inte tillräckligt gammal för att minnas den. Men jag fastnade för bilden så fort jag såg den, så inbjudande och lockande. Det vackert röda äpplet, tillsynes helt nyplockat från trädet. Morgondaggen ännu kvar, bladet grönt och friskt. Och de två ungdomarna mitt i en skön stund tillsammans, med varandra och med drickan. Så små i förhållande till frukten. För det är ju mycket frukt i Mer, mest bland läskedrycker. Det känns på smaken.

Bilden är hämtad ur en Fantomentidning från 1978 och det verkligen lyser sent 70-tal om den. Ett 70-tal som är på väg in i 80-talet. Det är så här jag minns att människorna i min närhet såg ut när jag var riktigt liten, innan jag började skolan. Det är så här de ser ut när jag bläddrar i gamla fotoalbum från den här tiden.

I den lilla bilden i nedre hörnet står det fem flaskor med fem olika smaker. Om det finns en reklambild för varje smak vet jag inte, i mina tidningar har jag bara hittat äpple och apelsin. Apelsinbilden är minst lika tilltalande som äpplet, om inte mer. Men sidan är inte lika välbevarad, därför fick äpplet komma först. Och för att äppelmer är godare.

De är båda från 1978 men publicerade i olika tidningar: Äpplet publicerades i Fantomen nr 13 där en man med skumma planer utnyttjar Fantomens klippa i "Spök-klippan" och apelsinen i nr 13 av Seriemagasinet. Där får vi möta Steve Roper & Mike Nomad i "Gisslan" samt Harry Chase i ett nytt hårdkokt äventyr, "Mister Big"

Könsrollerna är oftast väldigt stereotypa i den här typen av tidningar, åtminstone om man läser Seriemagasinet. I Fantomen såg det annorlunda ut redan då med flera tuffa kvinnor som inte hade några problem med att ta för sig eller att klara sig på egen hand, kanske främst representerad av Diana Palmer. 

Med tanke på seriernas karaktär var det intressant att läsa en insändare på Seriemagasinets Klotterplank - Fritt Forum För Fräscha Farliga Fräna Funderingar. Där skriver signaturen Hellas om hur tjejer och killar behandlas inom idrotten: Skulle det gå bra för en tjej i utförsåkning står det inte ett dugg om det i tidningen. Men om Ingemar Stenmark vinner, då står det minsann! Om "det oslagbara fenomenet från Tärnaby" mm mm! Eller låt oss ta ett annat exempel: fotbollen! Tjejerna får de sämsta träningstiderna, får ofta lämna över planen till killarna och kommer överhuvudtaget i andra hand. Det är precis som om bara killarna existerade i dagens idrottsvärld. Och även om tjejerna i många fall presterar bättre resultat än killarna, så är det för det mesta killarna som får all uppmärksamhet. Skriv vad ni tycker om det här orättvisa förhållandet att vi tjejer faktiskt diskrimineras inom idrotten. Jag får återkomma till dessa tankar om jag ser någon respons på hennes text i kommande nummer av tidningen.

Till sist, vad har detta med retrogaming att göra? Ingenting, men med mer!

För fler inlägg, se innehållsförteckning