Visar inlägg med etikett space invaders. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett space invaders. Visa alla inlägg

måndag 15 januari 2024

Folkdatorn VIC-20 (reklam)

 


Landa på Jupiter med folkdatorn VIC-20. En reklambild som återfinns i flera av mina serietidningar från 1982. Just den här är skannad ur Fantomen nummer 21 det året. VIC-20 marknadsfördes som en dator vilken riktar till hela befolkningen och inte bara de med mycket pengar. Precis som Folktandvården. Datorn som man kan spela spännande spel på och som hjälper i skolarbetet, som man kan lära sig programmera på och göra egna program. Och som om dessutom är enkel att använda och kan anslutas till en vanlig TV. En dator för folket helt enkelt. 

VIC står för Video Interface Chip men 20 har inte någon speciell betydelse förutom att man tyckte att det lät bra i marknadsföringssyfte. En vänlig siffra som passade med den slogan man formulerat: the friendly computer. Den lanserades i Japan hösten 1980 under namnet VIC-1001 och därefter i Commodores hemland USA vintern 1981 som VIC-20. I Sverige marknadsfördes den av Handic som hade importrättigheterna och därför kom den även att kallas för Handic-dator (se bild nedan, Lilla Fridolf). 

VIC-20 var en stor framgång överallt där den lanserades och blev den första modellen som såldes i mer än en miljon exemplar. Även om den var en stor försäljningssuccé ersattes den ganska snart av efterföljaren Commodore 64 som lanserades hösten 1982. VIC-20 slutade serietillverkas i början av 1985, ett betydligt  kortare kommersiellt livsspann än C64. Framgången med VIC-20 gjorde dock att 64:an inledningsvis marknadsfördes som VIC-64 i Sverige. 64:an är i alla avseenden en bättre dator och ett stort kliv frammåt. Inte ens för sin tid var VIC-20 särskilt kraftfull, fokus låg helt och hållet på priset.

Kostnaden för en VIC-20 var 2499 kronor vilket var en ansenlig summa även om det var lite i förhållande till andra modeller på marknaden. I dagens penningvärde motsvarar det ungefär 7500 kronor, men man måste också ha i beaktande att lönerna under samma tidsperiod ökat dubbelt så mycket som inflationen. 1982 var medellönen i Sverige cirka 7000 kronor och idag ligger den på omkring 35 000 kronor. Ett mer rättvisande pris i förhållande till dagens löner vore snarare runt 14 000 kronor. Dessutom gick en större del av lönen till boende och mat än vad det gör idag vilket innebar att man hade än mindre utrymme för denna typ av investeringar, som i första hand får betraktas som rent nöje. 

VIC-20 var ett av mina första möten med en dator och jag var inte alls imponerad. Eller snare: jag förstod inte poängen. Jag har skrivit om detta möte tidigare (se inledning) men ytterst kortfattat, så jag tar det igen men lite utförligare den här gången. Det var vårvintern 1986 och jag gick i tredje klass. Under en morgonsamlingen berättade Mathias för hela klassen att han hade fått en dator. Efter skolan - om det var samma dag eller senare låter jag vara osagt - var vi några kompisar som gick hem till honom för att titta på den. Han bodde ett par hus ifrån mitt i en likadan villa, ett och ett halv plan byggt någon gång i mitten av sjuttiotalet. De flesta husen på gatan så likadana om man bortser från färg och panelen som antingen var av trä eller mexitegel. 

Mathias hade sitt rum på övervåningen och där hade han datorn och en egen TV. Datorn var placerad på ett litet bord vid sängen och Mathias satte på TV:n som stod en bit därifrån och började spela. Det var röda streck i rutmönster och ibland kom det vita streck som man skulle akta sig för. Inte roligt alls. Jag provade men dog hela tiden och sedan var det någon annans tur. Det är egentligen allt jag minns. Nu när jag tänker tillbaka på det skulle jag tro att det var Gridrunner eller Attack of the Mutant Camels av Jeff Minter, även om min minnesbild inte helt stämmer överens med hur spelen faktiskt ser ut. Mitt första möte med en VIC-20 var inget som fick mig att fastna i datorspelsträsket. 

Precis som 64:an blev VIC 20 främst en speldator. Sex spel finns med i reklamen och jag har spelat de flesta av dem, men inte på en riktig VIC-20 eftersom jag inte har någon. Jag har fått nöja mig med min TheC64 från Retrogames Ltd som är en fullstor kopia av brödburksvarianten och emulerar både C64 och VIC-20. Det funkar riktigt bra, även om jag inte har någon riktig att jämföra med. Just nu står en VIC-20 högt på min önskelista.

Främst bland spelen har man placerat Draw Poker vilket precis som det låter är poker med samma regler som den riktiga varianten (vilken vet jag inte eftersom mina kunskaper om poker är mycket rudimentära). Super Slot är ett mycket minimalistiskt spel på enarmad bandit som faktiskt var lite småkul och ett tag blev jag nästan drabbad av speldjävulen och ville vinna mer. Reklambildens rubrik syftar förstås på Jupiter Lander där man utan att nudda något ska landa en rymdsond i svår terräng (på Jupiter får man anta). Det är klippor på sidorna och styr gör man med hjälp av motorer på sidorna och undertill. Avenger är en väldigt bra klon av Space Invaders och Midnight Driver är en portering av Ataris Night Driver. Grafiken är mycket enkel med svart bakgrund, en gul bilfront (det är första-person-perspektiv) och turkosa streck som markerar vägbanan. Arkadspelet kom redan 1976 och har även det mycket enkel grafik. Versionen till VIC-20 är riktigt kul trots att man inte kan använda joystick utan gasar, bromasar, styr och växlar med tangentbordet. Starar motorn gör man med I, styr med A och D, accelererar med Return och växlar med F1-F7. Super Alien har jag inte hittat utan bara sett på YouTube. Det är ett maze-spel där man ska fånga Aliens.

Och så till det kanske viktigaste av allt: vad handlar äventyret - den gåtfulla grottan - i Fantomen nummer 21 1982 om och vilka prövningar utsätts Fantomen för i detta äventyr? Det börjar i trädhuset en underbart vacker morgon med en toppless Diana i solskenet. Diana har bestämt sig för att ta en lat hemma och Fantomen tar Hero och Devil på en ridtur i djungeln. Allt är frid och fröjd tills han kommer till de ensliga vidderna vid fantomenklippan, då han hör ett mystiskt ljud som leder honom till en grotta på klippans baksida. Inne i grottan ser han en eld och vid den möter han en gammal medicinman som säger till Fantomen att han är väntad, att dagen är kommen när djungeln ska återta makten som Fantomen tagit från dem. I fortsättningen väntar bara olyckor och död.  Fantomen blir yr av röken från elden och tar sig snabbt ut ur grottan men där möts han av fientlighet:: alla djur - även hans engen varg Devil - attackerar honom. Djungelfolken som sedan 400 år varit Fantomens vänner vill döda honom, till och med hans närmaste vän Guran. Fantomen flyr och inser att han måste ta sig till trädhuset för att rädda Diana, tvillingarna - Kit och Heloise - Rex och Tom-Tom. Men han kommer försent. Huset är nedbränt och framför ruinerna finner han gravarna till sin familj. Han är nära att ge upp kampen mot det onda men känner att hans förfäder, 20 generationer, i så fall kämpat förgäves. Det kan han inte utan söker upp medicinmannen, som han hela tiden hör skratta, och slår ner honom. Fantomen vaknar i grottan, var det bara hallucinationer? I nummer 23, Ch'gaans förbannelse, får man en bakgrund till historien men inte en förklaring. Det handlar om den fjortonde Fantomen som i mitten av 1800-talet för en kamp mot slaveriet och förhindrar ett krig som medicinmannen Ch'gaans försöker starta mot det brittiska kolonialväldet i Bengali genom att sälja slavar av sitt eget folk för att förena djungelns folk mot britterna för att åter införa medcinmännens makt och styra. Den tyrrani och den vidskepelse som Fantomen störtat och forfarande motverkar. Fantomen lyckas hindra kriget och Ch'gaan störtar ner i en avgrund men hinner kasta en förbannelse över Fantomen. Är det den som drabbat Fantomen? Det är i alla fall Ch'gaan som möter honom i grottan.

I tidningarna finns det även reklam för lakrisaltuggummi, ungdomens favoritsmak och leksaksfiguren Big Jim från Mattel (som gjorde Intellivision) samt för sammetsaffischer i häftiga färger. Sådan älskade jag som barn. På klubbsidorna får vi veta hur man gör Fantomens chokladdrink (recept nedan) och att Stefan Andersson i Södertälje önskar byta en tre månader gammal stereogrammofon utan minsta fel av märket Philips mot en Zündapp KS 50 eller Puch årsmodell 1970-77. Vidare listar Member 318 195 sin tio-i-topp för läsk och tidningar. Coca-Cola på översta platsen följt av Fanta Apelsin och Pepsi. Längre ner på listan några sorter som gått mig förbi: Down Town på femte plats, Black Cola på sjätte och Rio på åttonde plats. Inte helt oväntat står Fantomen högst på tipplistan för tidningar följt av Goliat, Tomahawk, 91:an, Silverpilen, Acke, MAD, Kalle Anka, Okej och på tionde plats Super Fun. Vi får också veta att Member 309 568 stått på en uppumpad fotboll i femton minuter och tre sekunder samt att Member 319 815 har 113 klistermärken på sin ena garderobsdörr.


För fler inlägg, se innehållsförteckning



Omslag av Rolf Gohs


Den gåtfulla grottan är skriven av 
Idi Kharelli och tecknad av Georges Bess


Robert önskade sig en Handic Hemdator och fick en 
Reklam för Lilla Fridolf i Fantomen nr 27 1983

Reklam för Lakrisal och Big Jim 
ur Fantomen nr 21 1982


Reklam för sammetsaffischer i häftiga färger
ur Fantomen nr 21 1982



Fantomens Chokladdrink
Ingredienser: 2 dl mjölk, 1 pkt glass, 6 tsk snabbchokladpulver för mjölk.
Häll mjölken i en skål. Dela glassen i småbitar med en sked och blanda hälften av glassen med mjölken. Vispa ihop med en visp. Lägg resten av glassen och snabbchokladpulvret i mjölk-glass-blandningen. Vispa igen, så att det blir riktigt skummigt. Häll upp i stora glas.




torsdag 23 mars 2023

Atari 2600


Jag har ingen nostalgi till Atari 2600. För mig är det en sen upptäckt även om jag så här i efterhand har insett att jag spelat på den som barn. Men det var ett bortglömt minne så i realiteten var det inte förrän jag köpte en Rasberry Pi 3 som jag stötte på den. Genom att installera RetroPie kunde jag emulera en mängd olika system som Atari, Nintendo, Sega och Playstation One med flera. Av alla jag testade blev jag mer eller mindre förälskad i Atari 2600. Det var något tilltalande med enkelheten, i den brutalt begränsade grafiken. De rudimentära ljudeffekterna. Ren och skär spelglädje, en spelidé och inget mer. 

RetroPie är ett fantastikt litet program, men det har en brist: man kan inte spela med originalkontrollerna. Jag var således tvungen att införskaffa mig en riktig konsol. Och på tradera hittade jag en till ett bra pris och som enda budgivare ropade in den.

Atari 2600 hette från början Atari VCS, Video Computer System. Den släpptes hösten 1977 i USA och lanserades i Europa under 1978. När mitt intresse för videospel uppstod var tiden för systemet redan förbi och hade ersatts av Commodore 64 och Nintendo Entertainment System (NES). Atari 2600 var heller inte lika utbredd i Sverige som i exempelvis USA. Spelhallarna med sina arkadspel var större och hemmamarknaden uppstod i mångt och mycket först med C64 och NES i mitten av 1980-talet. Att jag inte kom i kontakt med systemet är således inte förvånande.

Det första spelet som släpptes var Combat som följde med när man köpte konsolen. Det bygger på Ataris eget arkadspel Tanks från 1974. Det var också det som var tanken när Atari utvecklade systemet: att konvertera sina egna arkadspel. Atari som startade arkadspelsvågen med Pong 1972 och var marknadsledande under större delen av 70-talet, så de hade många att välja mellan. De flesta spel som kom i samband med lanseringen var varianter av arkadspel, som Air Sea Battle, Video Olympcis (med 50 varianter av Pong) och bilspelet Indy 500 för att nämna några.

Atari VCS sålde med tidens mått bra redan från början men det var först 1980 som den blev en riktig succé när konverteringen av Space Invaders släpptes. Försäljningen ökade ännu mer året därpå när man fick licens för att konvertera Pacman.  Trots att det kom nya modeller 1982 (Atari 5200) och 1985 (Atari 7800) så fortsatte Atari 2600 att tillverkas till och med 1991, ett livsspann på 14 år! 

Flera av de första spelen från det sena 70-talet och tidiga 80-talet fortsatte att produceras och säljas så länge konsolen tillverkades. Allt som allt gavs det ut cirka 600 officiella spel och minst lika många inofficiella. Det kommer fortfarande ut nya spel som utvecklats av entusiaster för systemet, men förra året släppte Atari själva för första gången på över 30 år ett antal kassetter i samband med bolagets 50-årsjubileum. Tre tidigare outgivna spel fick se dagens ljus, Yar's Return som är en uppföljare till Yar's Revenge från 1982, Shooter-spelet Sabouteur från 1983 och Aquaventure där man dyker efter en skatt. Man gav dessutom ut tio klassiska spel i lyxigt utförande med spelets titel i ledljus på toppen av kassetten. De sistnämnda kan i skrivande stund endast köpas som ett färdigt paket för tusen dollar.

Nu har jag haft min Atari 2600 ett par år och jag kan bara säga att det är en underbar spelkonsol. Jag har flera olika system i min spelkammare men ett av dem jag värderar högst är min Atari (näst efter min C64). Känslan att koppla in den i TV:n med antennkabel, trycka i kassetten och sätta på konsolen. Bilden är kornig, oskarp och det flimrar. Allt är genuint, inga touchknappar utan spakar som låter när man drar i dem. Riktiga grejer helt enkelt. 

För fler inlägg, se innehållsförteckning








källor (artikel om atari 2600 om inget annat anges): sv.wikipedia.org, ataritimes.com, idg.se - klassikernas klassiker av anders engström (2002), youtube - atari archive episode 1, atari.com - 50th anneversery


HardBall! (C64)

Brännboll har jag spelat mycket i mina dar, men baseball har jag aldrig förstått mig på. Min enda relation till sporten har jag från amerika...