Sport of Kings (C64)

I Sport of Kings från 1986 spelar man på hästar. Jag har flera liknande spel och har tidigare skrivit om Derby Day (1983). Sport of Kings är det mest avancerade av dem då det finns många olika sätt att satsa sina pengar på samt att det är flera variabler som påverkar utgången av varje lopp.

De andra spelen är enkla i den bemärkelsen att man tittar på oddset och satsar på den häst man tror har störst chans att vinna. I Sport of Kings finns det sex olika spelvarianter, alla hämtade från riktig hästkapplöpning: win där man lägger pengarna på den man tippar ska vinna, place använder man om man inte är lika säker och man vinner både vid första och andra plats, show är samma som place fast här vinner man även om hästen kommer på tredje plats, each way är betyder att man spelar på både win och place samtidigt. Utöver dessa finns det ytterligare två alternativ där man tippar på två hästar istället, straight forcast  och reverted forcast. Det första alternativet innebär att man bettar på ettan och tvåan i bestämd ordning, i den andra alternativet spelar det ingen roll i vilken ordning de kommer i mål. 

För mig som inte kan något om hästkapplöpning var det här inga begrepp jag hade koll på och de förklaras heller inte i manualen. Således har jag fått hitta information på annat håll, vilket ju inte är några problem idag. Men 1986 såg det annorlunda ut. Var detta allmänt kända begrepp som inte behövde förklaras eller förväntade man sig att endast de redan invigda skulle spela? Gissningsvis skulle jag svara nej på båda frågor och istället konstatera att manualen helt enkelt är bristfällig.  

Bettingfönstret

Även om manualen inte förklarar allt man hade önskat så är den tydlig på en punkt: resultaten i detta spel avgörs inte av slumpen. Såväl vikt som distans, jockey och underlag påverkar det slutliga resultatet. Här har man dock som spelare ganska mycket att säga till om själv, både vad gäller variabler som ska påverka och antal hästar som tävlar under säsongen. Ju fler variabler och hästar desto större utmaning att tippa rätt. 

Precis som i de andra spelen får man inför varje lopp se vilka hästar som deltar och vilka odds de har. Men här skiljer sig Sport of Kings från de andra eftersom det också spelar roll hur långt loppet är, underlagets karaktär eller ryttarens vikt. Därför kan man gå in och titta på det som kallas för formkort, där man kan se alla lopp hästen deltagit i under säsongen. Man ser vilken placering de fått, vilka de tävlade mot, hur långt loppet var och vilket underlag de sprungit på. Utifrån detta kan man senan bedöma hästens möjligheter att göra ett bra resultat i kommande lopp med de förutsättningar som gäller där. Vill man kan man grotta ner sig hur mycket som helst i detta, man kan till och med skriva ut alla formkort om man nu råkar ha en skrivare till datorn. 

Vilka hästar som är bra ser olika ut varje gång man laddar in spelet, så när man startar finns det ingen statistik att utgå ifrån och alla hästar har samma odds. Därför kan man välja att köra ett antal lopp innan själva spelet börjar så man har lite statistik och odds att gå efter och inte behöver tippar helt i blindo. 

Sammantaget måste jag säga att detta är ett väldigt bra spel, speciellt om man är några stycken. Det kan vara otroligt spännande att titta på loppen och det händer ofta en hel del innan målgång, oftast kan man inte vara säker på placering förrän alla har gått i mål. Men det är ett trivsamt spel även när man är själv. Man kan i lugn och ro studera statistiken för att göra en så bra bedömning som möjligt, välja häst och hur man vill spela på den för att slutligen bara luta sig tillbaka och hoppas på att rätt häst vinner. Har man en kopp kaffe ökar mysfaktorn ytterligare. Grafiken är välgjord, alla fall när det gäller de animerade delarna, men något ljud finns det knappt alls. Men det är inget som sänker spelet i min värld. Hur väl allt stämmer överens med riktig hästkapplöpning kan jag inte bedöma eftersom jag inte är insatt i sporten överhuvud taget. Men inte heller det spelar någon roll för mig, jag tycker att det är ett både underhållande och spännande. Och vad mer kan man begära av ett spel?

I Zzap!64 fick Sport of Kings 61 procent och Commodore User gav det 6 av 10. Inga dunderbetyg med andra ord. Tonen är generellt mer positiv i Commodore User där det främst verkar vara ljudet som drar ner betyget. I Zzap! 64 däremot är inställningen lite svalare och man lyfter, förutom ljudet, att grafiken inte riktigt håller måttet samt att spelvärdet inte är så högt när man spelar själv. På Lemon 64 har det 7,3 poäng vilket visar att det är ett spel som hållit för tidens tand. Ett spel man kanske ser på med andra ögon idag än för 38 år sedan.

Du kan läsa inlägget om Derby Day här.

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Andra hästkapplöpningsspel i min samling: Horse Racing (1980) till Intellivision, Go Racing with Peter O'Sullivan (1984) som även givits ut som The Races, Derby Day (1983) och First Past the Post (1989), samtliga till Commodore 64. De tre första är bra spel, det sista - som också är det nyaste av dem - är riktigt uselt.

Football Manager (C64)

Det finns nog inget annat spel jag ägnat så mycket tid åt som Kevin Toms Football Manager från Addictive Games. Alla timmar jag och min kusin satt vid hans dator och kämpade för att ta vårt lag till högsta divisionen, vinna FA-kuppen, köpa och sälja spelare. Frustrationen när vi förlorade, när en spelare missade öppet mål. Glädjen och euforin när vi vann. Oj vad vi skrek, både av besvikelse och glädje. Vi kunde spela många timmar för att ta vårt lag till toppen. 

I Football Manager är du, som namnet antyder, manager för ett fotbollslag. Din uppgift är att leda laget från division 4 till division 1 i den engelska ligan. Som manager tar du ut laget inför varje match, köper och säljer spelare och ser till att ekonomin går runt. Du kan vid behov ta lån. Du väljer själv vilket lag du vill leda och har 64 att välja mellan, alla riktiga lag ur engelska ligan. Du kan även ändra namn om så önskas, både för lagen och spelarna. Du har sju svårighetsnivåer att välja mellan vilken du kan ändra när du vill.

Det är 16 lag i varje division och du möter alla en gång, vilket innebär 15 matcher per säsong plus FA-kuppen. För att ta sig upp en divisionen behöver man komma bland de tre första i sluttabellen. Det samma gäller för att flyttas ner ett snäpp, men bland de tre sista då förstås. Inkomster får man genom biljettintäkter och när man säljer spelare. Utgifter är spelarlöner, hyra och köp av spelare. Spelarna är uppdelade i nivåer (skills) från 1 till 5 där 5 är det bästa. Detta avspeglas också i priset när man köper eller säljer. När du tar ut laget behöver du också ta hänsyn till spelarnas energinivå som visas i skala 1-20. Det är viktigt att spelare med låg energi får vila en match för att undvika skador. En lagtrupp kan som mest vara 16 spelare, men då har man inte möjlighet att köpa nya talanger. Jag har alltid 15 spelare, fem försvarare, fem mittfältare och fem anfallare. 

När man gjort sin laguppställningen kan man jämföra med motståndarlaget för att se om man behöver justera något innan man sätter igång matchen. Du får se matchens höjdpunkter i form av anfall från respektive lag. Du ser en planhalva i taget och det är alltid tre utespelare för vardera laget i bild samt målvakt. Grafiken är mycket enkel men det spelar igen roll, det är ruskigt spännande att se och man fångas som av en riktig match som engagerar en. Det blir extra spännande och ovisst eftersom man inte vet hur många anfall man får se. Det kan vara ett men det kan också vara tjugo. Plötsligt är det slut och du får se slutresultatet. Därefter listas resultaten i de andra matcherna och den nya tabellen. Efter det visas den ekonomiska balansen och du blir erbjuden att köpa en spelare. Ungefär så ser en spelrunda ut med highlights av veckans match som omgångens höjdpunkt. 

Varje säsong tar ungefär en timme att spela men det kan ta både kortare eller längre tid beroende på hur effektiv du är mellan matcherna, hur mycket av matcherna vi får se samt hur långt du avancerar i FA-kuppen. Det finns ju inget egentligt slut utan du kan fortsätta hur många säsonger du vill. Därför är det bra att du kan spara genom att spela in på en kassett och ladda in nästa gång du vill köra igen för att fortsätta där du slutade. En självklarhet idag, men inte då. 

Som framgått med tydlighet tycker jag att detta är ett helt fantastiskt spel, utan tvekan högsta betyg. Något jag dock kan störa mig på är att spelarnivåerna slumpvis ändras efter varje säsong. Du kan ha ett fantastiskt lag med bara fyror och femmor i slutet av säsongen men när den nya början har alla spelare fått nya skills och du kommer att ha ett sämre lag. Kanske till och med uselt. Det verkar heller inte vara något större skillnad på lagen i olika divisioner när man möts i FA-kuppen. Jag har vunnit hela kuppen som ett lag i divison fyra och åkt ut mot lag i den lägsta divisionen när jag spelat i den högsta. Men med tanke på spelets ålder och det begränsade minnet i programmering är det inte så konstigt och det är inget som egentligen förändrar spelupplevelsen, det är fortfarande ett fantastiskt spel. 

Managerspel finns det många, men det här är faktiskt det första. Och då menar jag det första managerspelet som startade hela genren. Den första versionen av Football Manager programmerade Kevin Toms 1982 till TRS-80 från Tandy (amerikansk datortillverkare) och den brittiska budgetdatorn ZX81, men då var det ett renodlat textspel utan animationer. Den första versionen med animerade high lights var till ZX81:s efterföljare ZX Spectrum. Till Commodore 64 släpptes det 1984. 

Kevin Toms Football Manager finns till de flesta format som då fanns på marknaden, Moby Games listar 17 olika. Det kom även några uppföljare i Football Manager 2 från 1987 och Football Manager World Edition från 1990. Det kom även en trea, men den var Kevin Toms inte involverad i. 2016 gav han dock ut en mobilversion av originalspelet, Kevin Toms Football Star Manager. Andra spel han ligger bakom är bland andra Software Star som jag skrivit om tidigare och President som även det är ett managerspel. Men här är det inte ett fotbollslag eller mjukvaruföretag man sköter, utan ett helt land.

Jag har det här spelet i två utgåvor, en från 1984 som tar 16 minuter att ladda in och en från 1987 som man laddar in på drygt tre minuter, en skillnad på 13 minuter. Det säger en hel del om utvecklingen av mjukvara till C64:n. Det är överhuvudtaget spännande att se hur mjukvaran till datorn utvecklas, bade grafiskt och ljudmässigt. Båda har ju även att göra med hur bra man är på att komprimera och lagra datan. Och det är väl även det vi ser ett resultat av i den kraftigt minskade laddtiden. Jag har tidigare nämn skillnaden mellan Pitstop 1 och Pitstop 2 som bara skiljer ett år mellan utgivningarna men där den grafiska skillnaden är som natt och dag.

Football Manager fick mycket fint mottagande oavsett plattform med flera magasin som gav det högsta poäng. Även retrospelarna på lemon64.com ger det ett fint betyg på 7,9 poäng. 

Under en period brukade jag och min son köra tillsammans vilket var otroligt kul. Nu har han dock gått vidare till senare utgåvor, Football Manager 2023 från Sega för att vara petig. Här om dagen stannade jag upp där han satt vid sin dator och tittade på en av matcherna. Visst har jag hängt med grafikutvecklingen genom åren men jag kunde ändå inte låta bli att förundras: det gick ju knappt att se skillnad mellan spelet och en riktig match på TV. Och plötsligt jag mindes jag hur vi, min kusin och jag, satt där framför hans lilla TV och såg våra små kantiga gubbar röra sig ryckigt över skärmen och fantisera om hur häftigt det hade varit om det såg ut som på riktigt. Som en riktig match på TV.   

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Derby Day (C64)

Hästsport har aldrig intresserat mig, oavsett vilken typ det handlat om: trav, hopp, dressyr, galopp eller något annat. Men det är en helt annan historia när det handlar om videospel. Då kan det vara fantastiskt roligt och jag har flera spel på temat hästar där man antingen rider eller spelar på dem. Derby Day tillhör den senare kategorin: spel på hästar. Det gavs ut av Computer Rentals Limited (CRL) 1983 till Commodore 64 och ZX Spectrum. CRL ligger bakom ett 50-tal spel under åttiotalet men precis som detta är de ganska okända eller bortglömda. 

Derby Day handlar som redan nämnts om att spela på hästar. Man kan vara upp till fyra spelare och målet är att ha så mycket pengar som möjligt efter sju lopp, den som har mest vinner.

Det tog cirka tio minuter att ladda in med originalutgåvan från 1983 men jag har även en senare utgåva som laddar in på två och en halv minut. Spelet inleds med en introduktion om vad det går ut på och hur man gör. I nästa steg anger man antal spelare och skriver in namnen på dessa samt om man vill spela med pund eller pence. Till sist väljer man svårighetsgrad: Fun, Serious eller Super Serious. Jag har ännu så länge bara kört fun-läget, men skillnaden verkar endast handla om oddsets utformning.

Inledningsvis har varje spelare 100 pund som man nu ska satsa på någon av de fyra hästarna i loppet. En lista på vilka hästar som deltar och vad de har för odds visas på skärmen samt vilken färg hästarna och ryttarna har. Varje spelare skriver i tur och ordning in vilken häst de ska spela på och hur mycket de vill satsa.  När alla gjort sina val byts vyn till en hästkapplöpningsbana. Hittills har spelet varit helt tyst, men när hästarna ställt upp sig på startlinjen spelas en liten melodi eller jingle innan de galopperar iväg. Om man nu kan kalla det galoppera, för fort går det inte. Varje lopp tar ungefär 60 sekunder och när alla fyra hästar är i mål får man se ett målfoto och en resultatlista. Vyn efteråt visar hur mycket varje spelare vunnit eller förlorat. Sedan är vi tillbaka där vi startade och proceduren börjar om med att spelarna satsar utifrån den pott de har, som nu är olika mellan spelarna (om inte alla spelat samma summa på samma häst vill säga). En omgång består av sju lopp och tar 20-30 minuter att fullfölja beroende på hur många som deltar. Därefter börjar spelet om från början och alla spelare har återigen 100 pund i potten.

Grafiskt är det mycket enkelt, men för tiden skulle jag nog vilja hävda att den är bättre än genomsnittet. Det är inte mycket ljud att tala om, vare sig musik eller effekter. Ljudeffekter är det bara under själva loppet när hästarna galopperar iväg (även om det kanske mer låter som att de trippar) och när de närmar sig målgången då man hör ett bakgrundsbrus som jag antar ska föreställa publiken. Men det är inga problem att effekterna är så enkla eller att spelet är ganska tyst. Jag tycker om det, tycker om tysta spel vilket jag nämnt i andra inlägg. 

Derby Day är ett roligt och mycket underhållande spel som jag är glad att jag upptäckt. Som så många andra spel var det inget jag kände till när det var aktuellt och första gången jag såg det var när jag köpte The Sports Pack - 6 great games on one tape på tradera. Det var ett annat spel jag var ute efter som också fanns på kassetten, ett cricketspel vid namn Test Match som jag ännu inte begripit mig på. Jag laddade in spelen, det ena sämre än det andra. Jag hade således inga förväntningar när jag skulle testa Derby Day men det blev en mycket positiv överraskning när det visade sig ha så många kvaliteter. När jag sedan såg det på en egen kassett köpte jag det också. Det kostade inte många kronor och var helt klart värt det. Det är roligare att ha spelet på en egen kassett, med egen framsida. Vet inte varför, känns bara bättre.

Som sagt, enkel grafik och enkla ljudeffekter men fullt tillräckliga. Laddtiden är i och för sig väldigt lång från originalkassetten, men jag upplever inte det som ett problem. Nästan tvärtom, tycker denna väntan är meditativ; surret från bandspelaren när kassetten rullar och den tickande väggklockan i bakgrunden. I övrigt tystnad. Som barn minns jag att det ibland kändes som en evighet, nästintill olidlig väntan och jag var oerhört avundsjuk på de som hade diskettstation, som var så mycket snabbare än kassett. Jag blev därför förvånad när jag i vuxen ålder köpte min Commodore 64 och märkte att tiderna för det mesta inte var speciellt långa, oftast inte mer än 3-4 minuter. I mitt minne tog det alltid  omkring tio minuter. Originalspelen tar för det mesta lite längre tid, men det var ju piratkopior vi hade tillgång till och de tar sällan mer än tre minuter att ladda, ibland ännu kortare. Tio minuter som det här spelet är dock länge även för en originalkassett. Versionen som fanns på The Sports Pack - 6 great games on one tape gick som sagt betydligt fortare. Antar att man med tiden lärde sig att komprimera spelen bättre.

Derby Day kan inte ha varit speciellt spritt när det gavs ut eller senare heller för den delen. Det verkar helt enkelt vara ett tämligen okänt och bortglömt spel som jag inledningsvis nämnde. Faktum är att jag inte hittat någon recension eller något spelaromdöme överhuvudtaget. Jag tycker dock att spelet är mycket bra. Jag skulle sätta en stark fyra på en femgradig skala, helt klar spelvärt. Väldigt enkelt men spännande. Man sitter på helspänn under den minut loppet pågår, hur går det för min häst, vem kommer att vinna? Hur kul som helst!

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Software Star (C64)

Software Star gavs ut 1985 av Addictive Games och Kevin Toms, mannen bakom Football Manager. Spelet är precis som föregångaren ett managerspel, men istället för att driva ett fotbollslag ska du här driva ett företag som producerar dataspel. Målet med spelet är att driva företaget med vinst, 10 000 pund på ett år, samtidigt som du själv ska bli berömd för dina spel och bli en "Software Star" och hålla den positionen i tio månader. Du ska med andra ord åstadkomma det Kevin Toms själv gjorde. 

Varje spelomgång motsvarar en månad och tar ca fem minuter att genomföra. Under denna månad ska du ta ställning till om ett spel är färdigt för lansering eller om det ska fortsätta utvecklas. Ju längre tid för utveckling desto bättre kvalitet på spelet. Men långa utvecklingstider innebär också färre spel på marknaden, eftersom du bara kan utveckla ett spel i taget. Om du lanserar ett spel ska du börja utveckla ett nytt och du bestämmer själv namn på spelet. Du får indikationer på hur dina medarbetare presterar och utifrån det kan du bestämma om du vill höja produktiviteten genom incitament (oklart vilka) eller genom höjd arbetsdisciplin. Om du är nöjd med deras prestationer kan du givetvis välja att inte göra något. Du behöver också avgöra hur mycket du ska lägga på marknadsföring av respektive spel samt hur marknadsföringen ska prioriteras i de olika delarna av landet (norr, söder, väst, syd). Genom grafer får du se hur försäljningen sett ut föregående månad i de olika landsänderna. Du ska också bestämma hur du vill marknadsföra företaget, genom hajp eller ärlighet. Höjdpunkten på månaden är när topplistan presenteras. Då får du se om och i så fall var på listan dina spel hamnar samt om de går med vinst. Därefter får du se balansräkningen av inkomster och utgifter. Utgiftsposter som inkluderas är bland annat löner, marknadsföring, ränta och kostnad för att duplicera spelen. Har du dragit på företaget för stora skulder får du sparken. Det sista som händer varje månad är att du får veta hur det går för dig i din resa mot berömmelse. Det finns fem olika nivåer: nobody, local hero, well known, nearly famous och software star. 

Detta är ett textbaserad spel och till skillnad från Football Manager finns det i stort sett inga animerade inslag, förutom topplistan varje månad. Här får du se hur spelet klättrar - en placering i taget - tills det stannar någonstans på placeringarna 1-20. Men förhoppningarna är ju höga, speciellt på de nya spelen.

Idémässigt tycker jag att detta är intressant, det är alltid spännande att se hur det går för spelen på topplistan och hur man (förhoppningsvis) avancerar på kändisskalan. Jag upplever dock att det lätt blir ensidigt i längden eftersom det är samma procedur som upprepas varje månad. När man spelar Football Manager är varje match unik och man kan stanna upp för att se hur det har gått för motståndarlagen etc. Det är helt enkelt fler och intressantare moment i Football Manager. Vidare upplever jag att det även på de lägre nivåerna är svårt att klara av uppdraget och faktum är att jag för det mesta får sparken innan det gått ett år och jag vet inte riktigt vad jag gör för fel (och då kan man ju bara konstatera att de gör rätt i att sparka mig). 

Nu har jag inte spelat detta lika mycket som Football Manager, faktum är att det bara är ett par år sedan jag hörde talas om det första gången i en intervju med Kevin Toms (the Retro Hour, episode 162). Och samtidigt är det kanske inte helt rättvist att hela tiden jämföra med Football Manager, det är ju trots allt olika spel. Men de är väldigt lika så det är nog oundvikligt. 

Men för att sammanfatta, så tycker jag faktiskt att det är ett ganska kul spel, trots de ovan nämnda svagheterna. Betygsmässigt skulle jag säga 7 av 10, vilket är betydligt bättre än vad Zzap!64 gav. De recenserade spelet i det absolut första numret som kom ut i maj 1985 och gav det 43 procent, vilket jag tycker är väl hårt. De skrev att fans till Football Manager kommer att bli besvikna och att spelet på sin höjd funkar en trist och regnig söndagseftermiddag. På Lemon64 får spelet ungefär lika dåliga betyg, bara 4,5 poäng på deras 10-gradiga skala, baserat på 10 röster. I endast ett spelmagasin från perioden har jag hittat ett omdöme som ligger mer i linje med min egen upplevelse, Computer and videogames, som med MobyGames konvertering till en 100-gradig skala gav spelet 73 poäng.

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Källor: mobygames.com; lemon64; archive.org, en.wikipedia.org

samtliga skärmdumpar är hämtade från mobygames.com

lyssna på intervjun med Kevin Toms här