gammelgaming: september 2025

lördag 13 september 2025

Cover Art: Air-Sea Battle (atari 2600)

Omslagsbilden till Air-Sea Battle (1977) målades av Cliff Spohn, som gjort mer än 20 omslag till Atari 2600 under konsolens första år. I Lapetinos bok Art of Atari framkommer att han inte var nöjd med omslaget till det första spelet, Combat. Där hade han delat upp bilden i fyra lika delar med olika fokus som överlappade varandra: biplan, jetplan, tanks ur ett fågelperspektiv och i sista rutan en pansarvagn i närbild snett framifrån.

Till Air-Sea Battle ville han istället göra en proportionerlig bild, fortfarande ett collage men mer enhetligt: Jag målade den med mer djup istället för att klippa isär bilden, som vi gjorde med det första spelet, 'Combat'. Om man bortser från att omslaget till Air-Sea Battle inte är uppdelad i sektioner är de ändå väldigt lika, både vad det gäller motiv och komposition.

Spelet är programmerat av Larry Kaplan och bygger på arkadspelet Anti Aircraft från 1975, även det från Atari. Men det finns fler spelvarianter på kassetten, vilka inspirerats av andra spel. Bland annat Midways Sea Wolf från 1976, där man navigerar en ubåt som ska skjuta torpeder på förbipasserande skepp.

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Direktlänk till ovan nämnda combat

air-sea battle till atari 2600

anti aircraft, arkadspelet från 1975

midways arkadspel sea wolf från 1976

cliff spohns omslagsbild till combat (1977)

omslagsbox

Källor

Art of Atari av Tim Lapetino

Atari Archive, vol 1 1977-1978 av Kevin Bunch

Arcade Museum (arcade-museum.com): Anti Aircraft, Sea Wolf

lördag 6 september 2025

Human Canonball (atari 2600)

1877 lät sig 17-åriga Rosa Matilda Richter, under artistnamnet Zazel, skjutas ut ur en kanon vid the Royal Aquarium i London. Hon blev därmed världens första mänskliga kanonkula. Hennes akt betraktades som så riskfylld att det lades fram ett lagförslag i parlamentet om att förhindra alltför farliga stuntakter. Enligt artikeln Human canonball på Wikipedia är landningen det mest kritiska momentet, över 30 utövare har omkommit genom åren. Rosa Matilda Richter skadades själv vid flera tillfällen, 1891 såpass allvarligt att hon avslutade sin karriär. Hon avled 1937, 77 år gammal.

Fullt så farligt är inte spelet Human Canonball, som släpptes till Atari 2600 i mars 1979. Men precis som i verkligheten är det landningen som är det kritiska momenten. Målet är att skjuta en gubbe ur en kanon och se till att han landar välbehållen i ett vattentorn en bit bort. För att lyckas måste man ställa in lutningen på kanonen i förhållande till hastigheten som gubben flyger och avståndet till vattentornet. Lyckas man tittar gubben upp ur tornet med händerna i luften och man kan nästan höra hur han ropar "häpp", vilket han naturligtvis inte gör eftersom det inte låter sig göras på denna konsol. Missar man faller gubben ned på marken med ett "floppljud" och ett "ouch" skrivet med bokstäver. Oavsett om man spelar med en vän eller mot konsolens AI gäller det att vara först till sju, det vill säga sju lyckade landningar.

Det finns åtta spelvarianter, samtliga för en eller två spelare. Spelvyn ser likadan ut i alla varianter och utgångspunkten är även den samma: skjuta gubben ur kanonen och se till att han landar säkert i vattentornet. Vad som ska justeras för att uppnå detta är dock olika. Det kan vara kanonens vinkel, hastigheten med vilken gubben flyger, flytta tornet eller flytta kanonen.

De två sista varianterna skiljer sig mest från de inledande då det är en rörlig skiljevägg mellan kanonen och vattentornet, med en öppning som rör sig uppifrån och ner i bilden. Det gäller således att justera kanon och hastighet på samma sätt som i de tidigare varianterna men dessutom måste man skjuta i precis rätt ögonblick för att pricka öppningen när den är i rätt position utifrån gubbens luftfärdsbana.

Utöver de olika varianterna kan man, som på de flesta spel till konsolen, ändra svårighetsgrad med den inbyggda reglageknappen. Den gör vattentornet mindre vilket innebär att det är betydligt svårare att träffa.

lyckad landning, häpp!

Många av spelen som släpptes under de två första åren till Atari 2600 betraktas idag som klassiker, men jag skulle inte placera Human Canonball i den skaran. Det verkar vara ett relativt bortglömt spel, vilket är synd. Det är trivsamt och kräver lite tankeverksamhet för att lyckas justera de olika elementen precis rätt. När man väl listat ut förhållandet kan jag dock tänka mig att det förlorar en del av sin charm, men dit har jag aldrig kommit eftersom det inte är ett spel man sitter vid några längre stunder. I alla fall inte när man är ensam, det är när man är två spelet glänser som mest.

Det finns inte många samtida recensioner, men i det amerikanska datormagasinet Creative Computer publicerades en i nummer 10 1979. Där skriver de i det avslutande stycket följande: Vi hade roligt, även om spelet förlorar en del av sin ursprungliga utmaning när man väl har lärt sig rätt vinkel och kanonhastighet för ett visst avstånd mellan kanonen och vattentornet. Å andra sidan kan man snabbt återställa utmaningen genom att prova varianter med rörligt fönster eller ett mindre vattentorn.

På tal om bortglömt spel, faktum är att man inte vet vem som programmerat Human Canonball. Omslaget däremot är gjort av Cliff Spohn, som gjort så många av framsidorna till de tidiga spelen. Detta kanske inte är hans mest intressanta men hantverket är är det inget fel på, det är riktigt bra som alltid.

I Tim Lapetinos bok Art of Atari säger han själv om bilden: Jag hade tänkt ha en man ihoprullad som en boll – väldigt grafiskt, rörligt, men det fungerade inte, så jag körde på gammaldags cirkusstil. Jag minns inte hur jag kom fram till det – kanske var det inspirerat av Evel Knievel eller Captain America, men ränderna gav det mer rörelse, och jag ville bara följa spelets förutsättningar.

För fler inlägg, se innehållsförteckning