Bandai Electronics Gunfight (handhållet)

Jag har tidigare skrivit om Outlaw från 1978 till Atari 2600 som bygger på arkadspelet Gun Fight från 1975. Här kommer ännu en variant i form av ett handhållet spel från Bandai Electronics. Det släpptes 1980 och har givits ut under flera namn, bland annat Gunfight i USA och FL Gun Professional i Japan. Vilken av utgåvorna jag har vet jag inte eftersom namnetiketten försvunnit. Förutom namnet på etiketten är de identiska men det står Gunfight på baksidan av mitt spel, vilket också fick bli rubriken på inlägget.

Utgångspunkten är densamma som ovan nämnda Outlaw och Gun Fight: två revolvermän som duellerar mot varandra. Den som har mest poäng efter två minuter vinner. Ju färre skott man behöver för att träffa motståndaren desto fler poäng får man. Man kan skydda sig bakom kaktusar och diligensen som kör fram och tillbaka i mitten av skärmen. Kaktusarna kan man skjuta bort med tre skott, träffar man diligensen får man minuspoäng. När man blir träffad spelas Marche Funèbre av Chopin, en inte helt ovanlig signatur när man förlorade ett liv i dataspelens värld under det tidiga 80-talet.

Det finns fyra spelvarianter, en för två spelare och tre olika svårighetsgrader när man spelar mot datorn. Som alltid är det förstås roligare om man är två, det är rätt speciellt att sitta tätt tillsammans vid den lilla skärmen och ihärdigt trycka på knapparna för att skjuta varandra. Men det funkar bra att spela själv också, det är faktiskt ett riktigt bra spel. 

Jag köpte det i Bryssel för 24 euro vilket verkar ha varit ett bra pris, på flera internetsidor har jag läst att det är relativt sällsynt. De få annonser jag sett har haft ett betydligt högre pris än vad jag själv gav - omkring 1000 kronor - även i samma skick som mitt. Så kanske stämmer det att Bandai Electronics Gunfight är ett sällsynt spel. Oavsett hur det ligger till med den saken är jag glad att jag köpte det, det är ett roligt tillskott till min samling.

Som redan nämnts gavs Gunfight ut av Bandai, ett japansk leksaksföretag som grundades 1950. Under 1980-talet gav de sig in på tv-spelsmarknaden och förutom handhållana spel blev de det första tredjepartsföretaget att utveckla spel till NES (Tag Team Match: M.U.S.C.L.E.). Men det är även Bandai som ligger bakom Tamagotchi - de små elektroniska liven som behövde omvårdnad och kärlek för att inte dö - som lanserades 1996 och blev en omedelbar succé och fluga till mångas förtret. Det sägs att det fanns särskilda dagis i Japan där man kunde lämna in sina Tamagotchisar under dagen. Om det är sant vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig. Jag hade i alla fall vänner som var tvugna att åka hem för att mata sina. 2005 slogs Bandai ihop med Namco och blev Namco Bandai Holdings.

Men vi vänder åter till Gunfight, eller snarare Chopins dödsmarsch, för det var inte bara i de gamla dataspelen man fick höra den. I slutet av 90-talet och början av 00-talet när mobiltelefonerna började bli vanligare, var jag en av dem som stod emot. Det var mycket prat om hjärncancer vilket jag tyckte att jag kunde klara mig utan. Till sist såg jag mig dock tvungen att skaffa en och det blev en Nokia 3310 som man kunde spela Snake på. Men man kunde också komponera egna ringsignaler, vilket jag försås gjorde. Eftersom jag brukade säga - halvt på skämt och halvt på allvar - att telefonen skulle bli min död fick det bli Chopin: Marche Funèbre.

För fler inlägg, se innehållsförteckning

Källor

YouTube-kanalen Vintage Gaming Memories: (1980) Bandai Electronics FL Gun Professional

Engelska och svenska Wikipedia: Bandai